Deponi

Deponier som är i drift idag måste följa deponeringsförordningen. Detta innebär att de måste ha åtgärder för att hantera lakvatten, bottentätning, skyddsåtgärder runt deponin och en avslutande täckning.

Deponi på Bredemad

Deponier delas in i tre kategorier: inert avfall, icke-farligt avfall och farligt avfall. Bredemad tar emot inert avfall och icke-farligt avfall. Inert avfall är avfall som inte genomgår några väsentliga fysikaliska, kemiska eller biologiska förändringar. Det innebär att inert avfall inte löses upp, brinner eller reagerar på något annat sätt, och det bryts inte ned biologiskt.
Företag kan kontakta Bredemads industrideponi för prisuppgifter på industri- och verksamhetsavfall.

På Bredemad finns också en äldre deponi där hushålls- och industriavfall tidigare slängdes. Idag deponeras cirka 3 000 ton per år, vilket är en tiondel av mängden som deponerades på 80- och 90-talet.

Sluttäckning

Den ”gamla” deponin måste sluttäckas och det kommer att gå åt cirka 30 000 lastbilsflak med olika slags massor för att få den 11 hektar stora ytan tillräckligt tät.

När allt är klart ska deponin ha fått ett två meter högt ”täcke” på sig. Det ska vara så tätt att på en ruta av 1x1 m får det inte tränga igenom mer än 50 liter regnvatten/ år. I Ljungby är årsnederbörden på motsvarande yta 700 liter/år.

De massor som används i sluttäckningen är bland annat schaktmassor, gjuterisand, askor ifrån fjärrvärmeverk och komposterat slam ifrån avloppsverket. Alla materialslag har analyserats var för sig för att kontrollera att de inte överskrider några gränsvärden av farliga ämnen. Dessutom måste de också uppfylla Naturvårdsverkets riktvärden för förorenad mark (MKM-material) när de ska ligga ovanför tätskiktet.

Innan hela sluttäckningskonstruktionen kan läggas på plats kommer en provyta på 100 x 100 meter göras med alla lager. På så vis kan vi se att hela sluttäckningskonstruktionen är enligt de lagar och krav som ställs. På Bredemad ska vi göra tre provytor med olika konstruktionsmetoder.